Jag är alldeles röd i fejset.
Det är något jag är överkänslig mot, men jag vet inte vad.
Eller okej... det är någon kräm eller smink som jag är överkänslig mot. Men jag vet inte vilken. Eller om det är en kombination.
Jag har en nattkräm, två olika dagkrämer och ett serum. Sen använder jag en BB-Cream när jag sminkar mig. Och så har jag ibland ett lättare puder.
Något utav dessa, eller kombination av dem funkar inte just nu. Så jag är alldeles röd och kliig i fejset.
Jag kan inte heller helt sluta, för vintern är här och jag är torr som fnöske.
Och jag sover inte. Elle jo. Jag sover lite. Men för lite. Just nu har jag både problem med insomning och att jag vaknar mitt i natten.
Men imorgon, eller kanske i övermorgon får jag veta om jag avslutar mina 19 år på företaget i slutet av året eller om jag ska fortsätta jobba.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte