Det är visst väldigt längesen jag skrev. Men jag lever i alla fall, och mår hyfsat. Jag har ont i ett ben (artros säger de) men det är väl naturligt att det kommer krämpor smygande när man åldras. För jag känner mig gammal. Inget är riktigt roligt. Jag är tacksam för familj och vänner förstås, för att jag har en god ekonomi och ett hem jag trivs i och en bil som tar mig dit jag vill. Men sen Bengt dog är det som om solen gått i moln. Ta vara på era kära.