Helt plötsligt får liksom allt en annan fokus. Jag har pratat med uppfödaren till voffan och det fanns ju fler i kullen som fått ep, tyvärr. Tagit kontakt där och fått lite mer info.
Pratat med hunddagiset och informerat och försäkrat mig om att hon får vara kvar, i alla fall tills min semester börjar om 1 1/2 vecka. Skulle det hända något är jag bara en kvart bort. Sen har pojken och jag semester omlott, så vi är hemma 7 veckor.
Bokat tid hos specialist på stora djursjukhuset i staden längre bort för utredning. Har hunnit läsa en del och pratat med personer som har erfarenhet av hundar med ep. Dock verkar den här jävla sjukdomen mest vara ett vänta och se. Vänta och se när nästa anfall kommer, vänta och se om det behövs medicin, vänta och se om medicinen hjälper osv.
Jag är inte så bra på att vänta och se. Jag är mer den planerande typen, med plan a, b och c.
Men, nu väntar vi på vårt besök hos djursjukhuset och ser vad det kan ge. Jag hoppas innerligt att hon inte får fler anfall innan dess, för de är inte kul. Alls.
usch jag vet, inte kul alls. S-hunden fick "bara" 1-2 anfall per år till en början, så vår veterinär tyckte inte han behövde medicineras "förrän det blev värre", men det var ju rätt stressigt att bara liksom gå runt och vänta på det. nu får han medicin sedan förra sommaren och har - peppar peppar - varit symtomfri, pigg och glad sedan dess. håller tummarna för att besöket på djursjukhuset går bra! <3
2016-06-29 05:28:36
sodanismo
<3 man känner sig så maktlös när de inte mår bra.hoppas verkligen att hon slipper fler anfall, och att ni får lite styrsel på det.
2016-06-29 09:29:10
AnnA
Maktlös var order, och det ogillas.
Hon är lika pigg och glad som vanligt i alla fall. Skönt!