MIn perennrabatt

Vi kommer hem från landet. Ungarna är kvar. De ska ha en vecka med mormor och morfar och sina kusiner. Vi kör in på uppfarten och jag får syn på min perennrabatt. Jag älskar den! Verkligen älskar den.
Kanske allra mest för den blev allt vad jag inte hade tänkt mig.

Jag skulle ju göra så där rätt. En mood-board. En ritning. Välja några få sorter som skulle vara uttänka efter färg, höjd och blomtid. Så där som varenda trädgårdstidning skriver att man ska göra.
Jag höll på och skissade på min rabatt före huset ens var på plats.
Jag köpte New Dawn rosen den där första våren innan ens rabatten var utgrävd. För den visste jag ju helt säkert att jag skulle ha.

Det finns ingen New Dawn i min rabatt idag.
För så klart, de där första stackaren som aldrig blev nergrävd ordentligt dog den första vintern.
Mitt mood-board blev aldrig av. Ritning efter ritning skrynklades ihop. Växtlistan blev till en enorm förslagslista som mer kan likna vid total brainstorm.
Istället drabbades jag av tålamodskollaps och köpte vad än jag tyckte var fint. Helt oberoende av vad jag köpt tidigare för att jag tyckte det var fint.

Min svärmor kom med blommor. En bunt alonrot. De fick åka ner i rabatten. En trädgårdsnäva. Den for i den med. Så kom hon med lite lökar hon rensat bort från sina egna rabatter. De stoppade jag ner utan ens veta vad de var.
För vad spelade det för roll, det fanns ju ingen plan i min rabatt.
De första åren grävde jag upp och grävde jag om nästan varenda planta. Min svärmor försökte få mig att lugna mig. Låta plantorna rota sig och få kraft. Men inte hade jag någon tid till sånt.

Nu är hela rabatten proppad av en hel massa blommor. Något blommar i rabatten hela sommaren. Ibland mer. Ibland mindre. Den blommar länge. Och trots att det inte fanns någon tanke så är den strålande.
Och jag är så glad att jag har kunnat ta emot min svärmors välvilja utan att känna att det sabbar någon masterplan.
Jag har en granne. Hon skapar sig en helt fantastisk rabatt. Men den är minutiöst planerad. Vilka sorter som ska in. Och då menar jag inte "Så har vi lite lavendel här..." Nej. Utan exakt vilken sorts lavendel. Hur många plantor det ska vara och vilket avstånd de ska ha. Den kommer bli super fin. Men hennes eventuella svärmor kan inte komma med ett skit till den rabatten utan att förstöra planen.

Och det är något speciellt med växter man fått eller bytt. I år hoppas jag att jag ska kunna få till en ny rabatt där min mammas pioner ska kunna få en plats.
Växter med en historia, det är växter som verkligen växer med tiden.
Min brokiga perennrabatt innehåller all min historia. Mina misstag. De lyckade som syns. Och de misslyckade som inte längre finns där. Idéerna som blev precis som jag hade tänkt mig. Idéerna som blev något helt annat. Perennerna som trivdes och spred ut sig. De som inte trivdes och försvann. Allt har fått växa ihop och har på något sätt hittat sin egen harmoni.
Inte vinner jag några priser med den. Men den är min. Och jag älskar den. Jag tycker den är underbar.