Lilla stora Groda.

Att bli 6 år är nog det största som hänt Grodan.
Det är en sån galet stor grej för honom.
Jag tror att det började redan förra året när killarna på dagis som var ett år äldre skulle bli 6 och de skulle sluta på dagis.
Då fick Groda upp ögonen för att något speciellt hände vid 6 år.
Vet att han redan då pratade om att nästa år var det hans tur.
Det händer lite speciella saker med barnen som går sista året på dagis. Dels får de vid jul komma iväg till kyrkan för att titta på julkrubban.
Sen under våren får de gå och hälsa på i skolan. Någon månad innan sommarfesten får barnen som ska vidare till skolan träna in ett eget framträdande. Som ett hejdå för tiden på förskolan.

Och jag visste nog att han tyckte det var en grej, det här att fylla 6 år. Men jag hade ingen aning om hur stor. Och hur det skulle påverka honom och sen oss.
Morgonen efter hans 6-årsdag satt vi vid frukosten.
- Idag vill jag nog ha ost, sa Grodan.
- Vill du ha ost? frågade jag förvånat.
- Ja.
- Men du tycker ju inte om ost, sa Tusse.
- Men idag vill jag lära mig, sa Grodan. Sen fortsatte han: Jag har hela tiden tyckt om ost. Jag har bara glömt bort det.

Så den morgonen åt han macka med ost. När den var uppäten sa han
- Mamma, kan jag få smaka på ägg?
- Ägg? Eh, jag visst. Vill du ha gula eller vita?
- Både och tror jag.
Så den morgonen smakade Grodan på ägg för första gången i sitt liv. Han blev väl inte frälst.
- Mamma, jag får nog smaka ända till näst lördag. Och när jag har lärt mig att tycka om ägg, då ska jag pröva mjukost och kaviar.
- Ojdå. Visst, du får pröva vad du vill.
- Eller förresten, jag ska ju äta en macka till. Då kan jag ju pröva kaviar!
Och det gjorde han. Men det lär nog dröja innan han prövar kaviar igen.

Så fortsatte dagarna. Här om dagen sa Grodan
- Mamma, jag kan faktiskt vara vaken längre.
Jag höll på att leta efter ungarnas pyjamasar och tänkte inte så mycket på vad han sa utan svarade bara
- Ja, men nu är det läggdags.
Grodan sa först ingenting. Men så sa han
- M på dagis får vara vaken längre än sin lillebror.

Så var det igång. Först pratade jag och Sambon med honom och sa att han är ju ganska trött på kvällarna (Grodan kan vinna VM i kvällströttast) Grodan svarade med tårar och drama.
Fångade upp honom i tvättrummet. Och där satt vi på golvet. Jag bad honom berätta och vi pratade om hur M får vara vaken längre än sin lillebror. Hur hon berättar det på dagis och hur Grodan svarar "Jag veeeeeet. Du har sagt det massor av gånger" Hur han ville pröva att vara uppe längre än Tusse.
Vi pratade om godnattsaga. Jag sa att vi kunde inte läsa en godnattsaga för Tusse och sen skulle hon få somna och därefter tända lampan igen för att läsa saga för Grodan. Så pratade vi lite om det. Jag undrade lite om han ville ha det så eller om han skulle sakna våra godnattstunder alla tillsammans. Han visste inte. Men han visste att han ville vara uppe längre än Tusse.

Så då sa jag
- Okej. Vi prövar det. Du får vara uppe längre. Men det blir ingen godnattsaga i sängen då. Vi kan ju så klart läsa lite saga i soffan om du vill. Men vi prövar och ser. Och kanske är det nu vi ska pröva att mamma eller pappa kan gå ut ur rummet innan du somnat? Vill du pröva det?
- Ja, det vill jag. För då kanske jag inte vaknar och blir rädd så att jag kommer över till ert rum. Jag behöver kämpa mot mina rädslor.

Ungefär här smälter mitt hjärta och jag vill ta min lilla stora unge i famnen och förklara hur liten han fortfarande är. Att han bara är min lilla unge och inte alls så fasligt stor.
Fast så säger jag ju inte. Jag bara kramar honom lite hårdare och så låter vårt samtal fortsätta.
Jag säger att jag gärna prövar och övar, men att Grodan inte behöver känna att han måste lyckas. Att det är okej att ångra sig. Både när det gäller nattningen, att försöka somna själv och att han alltid får komma över till oss.
- Man måste inte lära sig att inte komma över till vår säng just när man är 6 år. Du kommer lära dig det tillslut ändå. Det viktiga är att det känns bra för dig.

Så vi satte igång med förändnigen på en gång. Tusse och jag gick och la oss. Läste Törnrosa och hade släkt lampan när dörren öppnades och Grodan i sällskap med sin pappa kom in. Grodan kröp ner och så var det dags att sova. Tusse somnar på en gång. När jag ska resa mig lyfter Grodan upp huvudet
- Mamma, jag har ångrat mig. Jag vill inte att du går.
- Okej. Då stannar jag.
Jag frågar om det har känts bra. Om det var bra att få vara uppe länge.
- Ja, det var bra. Jag fick se vad för tv-program ni tittar på. (Grodan och hans pappa hade suttit och tittat på något matlagningsprogram)
- Du vet, allt som någon annan får är inte alltid lyx för en själv. För du vet att M ska ju få ett eget rum till exempel. Men det vill ju inte du ha. Du vill inte ha ett eget rum där du ska sova ensam i.
- Nä.
- Du vill ju sova med Tusse eller mamma och pappa. Så eget rum är ju inte alls något lyxigt för dig.
- Nä. Att vara uppe längre än Tusse är lyx nog tycker jag, sa Grodan och somnade.

Nu har det gått tre kvällar med den nya nattningsrutinen. Idag var Tusse så himla trött. Vi gick och la oss, hon och jag. Idag skulle jag berätta om mig när jag var bebis istället för att läsa saga. Vi låg och pratade en stund om det och sen tyckte Tusse att det var dags att sova. Det tog mindre än 15 sek så sov hon. Jag låg kvar och väntade på Grodan.
Grodan och hans pappa satt nere och tittade klart på Barda på Bolibompa. Så det tog en stund innan de kom.

Jag trodde att Gordan hade somnat när jag reste mig. Men tydligen inte. Men då hade det gått en timme sen jag la mig i sängen och jag kände att det här var inte så bra.
- Grodan, mamma sätter sig utanför. Du kan somna själv. Jag är alldeles utanför.
Grodan var inte helt nöjd med det. Men han försökte. I 10 minuter försökte han. Sen kom han ut. Jag följde med honom och satte mig på sängkanten.
Återigen tog vi till samtalet. Han fick berätta vad som kändes otäckt. Jag berättade att jag inte tänkte gå någonstans förrän han somnat. Att jag aldrig skulle göra det. Det han och jag kom överrens om var det som skulle gälla. Om det var sängkanten eller i soffan utanför.

Han funderade och sa sen att jag kunde gå ut och sätta mig. Han ville pröva. Så vi prövade. Och det gick alldeles utmärkt. Nu sover Grodan och somnat själv för första gången.
Min lilla Groda. Som har blivit stor för han har blivit 6 år.

Jag är glad att jag har lyssnat. Att jag har lyssnat och att vi har pratat oss fram till lösningar istället för att vi som föräldrar dikterat upp vilkoren. För det här är så viktigt för Grodan. Det är så stort. Och på ett sånt allvar.

Jag och Sambon har pratat en del. Och vi har kommit överrens om att vi får inte ta Grodans "frigörelse" lätt. Även om vi kanske inte kommer gå med på allt som han vill genomföra så måste vi lyssna till hans förslag seriöst. Inte bara avfärda det utan att ha lyssnat. Och att vi ska prata om de saker han vill. För att Gordan kommer vilja göra en del förändringar framöver är jag helt övertygad om.
Det är dags att ompröva de flesta regeler och ramar skulle jag tro.

Men än så länge är jag så grymt imponerad av min Groda. Både över hans tankar och funderingar. Hans vilja och strävan. Och hans öppenhet till våra samtal.