Någon gång kommer ljuset att gå upp för mig, och jag kommer att se det som fullständigt självklart att det bästa sättet att förstå vad någon annan menar, tycker och tänker inte - som man kanske naivt skulle kunna få för sig - är att lyssna och ställa kompletterande frågor, utan att avbryta dem innan de sagt mer än ett par, tre, fyra ord och sedan antingen högljutt ranta eller rent ut skrika åt dem vad de tycker och tänker och menar. Om möjligt får man gärna skälla lite och dumförklara dem under tiden och när tillfälle ges bör man - så vitt jag förstår - naturligtvis också lite passivt aggressivt framhärda i att den andre ska säga saker som att "dina idéer och åsikter är väldigt intelligenta och särskilt mycket mer intelligenta än mina", samtidigt som man omväxlande slänger ur sig anklagelser om att den andre är korkad och tror sig vara så jävla intelligent.
Någon gång.
(Det är, om jag begripit rätt, också viktigt att lyfta fram att den som jobbar umgås mindre med sina barn än den som är föräldraledig, och att den som måste pendla tre timmar om dagen får mindre tid att träffa sina barn än den som har 15 minuters restid till arbetet. Jag antar att det också är en del i att förstå vad den andre menar och tycker och tänker.)
Puss.