som Nasse skulle sagt.
Idag skulle det varit skola, men jag fick bli hemma med migrän istället. Det var första gången på ganska länge. Dock var det kanske inte så svårt att spåra var det kom ifrån.
Jobbet utvecklar sig inte alls i den riktningen jag hade önskat. Här finns ju uppenbara likviditetsproblem och de är inte små. Mellan en till två veckor har jag försökt göra chefen medveten om detta, men har pratat för döva öron. Igår hade vi möte och då kunde han inte förstå hur det var så här illa och varför hade vi inte sagt något? Jag bara gapade...
Att sen hans lösning var att flytta problemet från det ena företaget till det andra, kände jag allt för väl igen. Det löser för fan inte problemet, du bara flyttar det.
Ärligt talat orkar jag inte med sånt här skit. Har haft min beskärda del av att inte kunna betala fakturor, leverantörer som jagar en och yadayada.... Arbetsbelastningen är dessutom otroligt hög och vi hinner inte med idag. Hur skall jag hinna med sedan, när hon gått i pension?
Besvikelsen är jättestor hos mig, men jag inser att det här håller inte. Det blir till att börja hålla ögonen öppna för nya jobb :(
fan vad tråkigt att det blev så :( känner ju så väl igen det där med att inte kunna betala fakturor, få onda ögat av leverantörerna och den där HÄRLIGA POSIVITVA OCH BEJAKANDE STÄMNINGEN på ett företag där det inte finns en spänn. hoppas du hittar något annat snart. KRAM.
2015-11-12 05:53:24
.jag
*POSITVITVA=POSITIVA :)
2015-11-12 05:54:06
sodanismo?
men nä vad surt :(
2015-11-12 10:27:28
Jazzie
Åh så tråkigt. Du som hade sett fram emot det här jobbet så mycket. Förstår din besvikelse.
2015-11-12 22:36:09
AnnA
Ja, trist är det. Men, men det som inte dödar det härdar... Och nu måste jag hänga kvar vid detta tills jag hittat något annat. Det går inte att bara säga upp sig. 45 dagars karens har jag inte riktigt tänkt mig. Orkar inte leta nytt jobb bara. Suck och dubbelsuck.
Tur det är fredag och roliga saker står på listan :)