Second thoughts

AnnA 2015-11-02 18:35 (3 kommentarer)
Det där obestämbara ni vet. Magkänslan.
Som säger mig att det är inte så bra som det verkar. Eller som man så gärna skulle vilja. Jobbet innehöll ju allt jag ville, ekonomi, lön, personal och mycket eget ansvar. Lagom pendlingsavstånd och dagis till vovven. Perfekt!

Nu har jag varit en månad på nya jobbet och det är ofantligt mycket att ta in.
Jag skall lära mig ett nytt affärssystem, ta över ekonomiassistentens jobb (hon jobbar 75%)och ekonomiansvarigs (10-20%) samt även konsulten som har Danmarksbolaget (10-20%).
Detta är vad som sagts enligt anställningsavtalet. Så långt allt väl.

Men, kruxet är att i verkligheten hinner inte dessa människor med sina tjänster, på den arbetstid de har. Detta har jag ju inte upptäckt förrän nu, när jag har jobbat ett tag. Ekonomiassistenten tar hem jobb ibland över helgen, bara för att hinna med. Och hon har inte berättat om det för chefen och inte heller skrivit upp timmarna. Kul med trotjänare, men det gör att det inte speglar verkligheten tyvärr.

Och verkligheten är att hon väljer att gå i pension i förtid, för hon orkar inte med jobbet. En annan person slutade tidigt i vårvintras. Nu fick jag reda på att hon slutade inte som vi andra gör. Hon blev sönderstressad och sjukskrev sig, sen sa hon upp sig för hon orkade inte komma tillbaka. Därav är en hel del av det löpande ekonomiarbetet med prognoser osv inte alls i fas. Produktionschefen var också nära att gå hem härom veckan pga för högt blodtryck för all stress.

Samtidigt kommer pressen att jag nu skall prestera. Rapporter och budgetar i ett bolag som jag knappt har lärt känna och i ett system jag verkligen inte behärskar.

Det känns inte som kravnivån ligger i fas med vad folk orkar prestera. Men företaget växer och har växtvärk. Det är jobbigt med förändring och vissa människor klarar inte det. Är det en övergående fas som gjort att en del människor inte fixade det?

Jag försöker verkligen inte måla f-n på väggen för jag vill att det ska fungera. Försöker tänka objektivt. Är det bara mycket nu för att jobbet är nytt? Jag har inte bytt jobb på nästan 15 år, klart att det känns jobbigt.

Ibland känner jag mig otroligt trög. Hur länge är man ny på jobbet? Hur lång tid tar det innan man kan prestera? Svåra frågor som jag gärna vill ha input på!



Jazzie

Men vad bra att du ändå redan nu har uppmärksammat att det kanske inte är som det ska vara. Jag tror den insikten kan hjälpa dig.
Nu vet jag att det inte är så lätt att ställa krav och sätta gränser bara för att man vet att situationen är orimlig. Men jag tror ändå att om fan visar sig sitta där på väggen så måste du ju börja försöka ställa krav och sätta gränser.
Kram till dig.

2015-11-03 12:43:31

AnnA

@Jazzie, ja det är visst bra. Samtidigt vill jag inte fastna i något negativt så här tidigt i anställningen. Det är väl bara att vänta och se vart det bär hän.

2015-11-04 17:09:41

Jazzie

Håller tummarna att det blir bra.

2015-11-05 09:52:56


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2006-09-25
Antal texter
1 211
Övrigt
Valspråk

Inget är så illa, att det inte kan bli värre..

Utmärkelser
  • Lövtävlingen 2007