När stora lillan häromdagen började prata om TV-spel för första gången var jag inte långsam att haka på. Hon ville spela bilspel. Jag dammade av mitt fina Wii som stått oanvänt lite för länge, och så åkte vi till Elgiganten och köpte Mario Cart och ett par rattar. Tyvärr har vi bara en kontroll, så för att spela tillsammans får vi köpa en till, men det får bli en senare fråga.
Hon är lite för liten ännu, fem år är inte riktigt nog för att klara av att styra och hålla fokus så länge. Men det är så kul att hon blivit så stor nu att hon visar lite intresse! Jag har alltid varit spelfantast, så om även barnen blir det är jag inte sen att uppmuntra!
Det var för övrigt ingen idé att nämna för min mamma eftersom det som vanligt blev lite sur min och lågt intresse. Det är så himla trist, det känns som det mesta vi gör nuförtiden ses som dåligt.