Ska väl höra av mig

Jag tog mig ett glas rödvin till Downton Abbey. Dagen har varit fin. Först var jag med äldsta barnbarnet och hennes dotter på öppet hus på Raoul Wallenbergskolan, nyöppnad här i Skövde, där flickebarnet går i trean. Sen for vi till min yngsta dotter. Där var även hennes son, mitt näst äldsta barnbarn, hemma över helgen. Det var så mysigt att sitta flera runt bordet att jag insåg att jag behöver mer av sånt. Jag isolerar mig väl inte direkt, men.... Jag är inte så aktiv som jag kunde vara. Jag tillbringar mycket tid här hemma med bara min kära hund. Läser, surfar, löser korsord och sudoku, skriver, ser på TV, spelar... Jag har det mysigt och trivs i mitt eget sällskap, men jag märker ändå att det gör mig gott att vara social. Tror jag ska ta en sväng till min äldsta dotter i morgon. Jag vet att hon tycker att jag kommer för sällan. Och det har hon rätt i.
Jag ska ta och bjuda hem dem på middag snart förresten. Det är evigheter sen de fick nåt annat än pannkaka. Och jag kan faktiskt laga mat! Ja, pannkaka är väl mat, men ni fattar. De vill ju jämt ha det! Men jag tror jag ska göra nån god gryträtt. Och nån god dessert. Nån gammaldags som de inte kan få på restaurang.
Faktum är att jag mår allt lite bättre. Jag har börjat använda smycken igen lite grann. Det förmådde jag inte förut. Och jag har väl inte direkt färgglada kläder, men lite annat än bara svart, vitt och grått i alla fall. Saknaden efter min älskling är lika tung, men jag tror att jag liksom bär den bättre.