42
Jazzie 2015-09-21 14:34 (inga kommentarer)
Försöker hitta tillbaka till ett lugn om verkar hela vägen in i mitten. Där det finns syre i andetagen. Vila och stillhet i huvudet. Ett hjärta som pumpar blod utan att bli jagad.
Inte jäkta på barnen på morgonen. En kvart hit eller dit gör ingen större skillnad. Utom på mina lungor, hjärta och hjärna.
Vi kommer iväg. Tids nog.
Precis som vi gjort hela våren.
Andas i bilen. Byt miljö med några lugna andetag. Sen kliver jag ut. Lungt. Redo.
Optimera inte så fasligt. Det blir inte så mycket bättre. Istället känner jag mig jagad att allt går att göra lite bättre. Ta lite mindre tid. Låt det ta mer tid. I tiden finns luften. Syret.
Sänk axlarna.
Om och om igen. 10 gånger om dagen. 100 om så behövs.
Bestäm inte i förväg vad som måste bli gjort. Det blir inte mer gjort för det. Men känslan att inte fått tillräckligt.
Ta't lungt.
Som Liftarens Guide till Galaxen säger.
Inte jäkta på barnen på morgonen. En kvart hit eller dit gör ingen större skillnad. Utom på mina lungor, hjärta och hjärna.
Vi kommer iväg. Tids nog.
Precis som vi gjort hela våren.
Andas i bilen. Byt miljö med några lugna andetag. Sen kliver jag ut. Lungt. Redo.
Optimera inte så fasligt. Det blir inte så mycket bättre. Istället känner jag mig jagad att allt går att göra lite bättre. Ta lite mindre tid. Låt det ta mer tid. I tiden finns luften. Syret.
Sänk axlarna.
Om och om igen. 10 gånger om dagen. 100 om så behövs.
Bestäm inte i förväg vad som måste bli gjort. Det blir inte mer gjort för det. Men känslan att inte fått tillräckligt.
Ta't lungt.
Som Liftarens Guide till Galaxen säger.
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte