Min födelsedag

Livet går vidare.
Jag hade en underbar födelsedag och helg.
På fredagen när jag fyllde år hade jag tagit ledigt. Ungarna och jag tog bussen till dagis. Det är ett litet äventyr som bryter av vardagen. Grodan älskar att åka buss. Han tycker det är jättespännande. Tusse tycker det är lite läskigt.
Efter att ungarna lämnats på dagis gick jag till mitt café. Där brukade jag sitta en hel del när jag var sjukskriven.
En kopp kaffe, en macka med ägg och kaviar och min läsplatta.
Egentid i sin allra bästa form.

Efteråt promenerade jag hem. 5 km i underbart väder.
När jag kom hem började jag vattna min torra rabatt och mina torra odlingslådor. Vattningen gick över till rensning och allmänt påtande. Jag fick ner mina krokuslökar jag grävde upp i våras och som legat och väntat på att hamna i jorden igen. Vi hoppas att de har klarat sig och att våren kommer prunka av krokusar under äppelträdet.

5km joggingrunda.
Ett tag funderade jag på att promenera tillbaka till dagis och hämta ungarna. Men insåg att det skulle bli för stressigt. Så istället tog jag en dusch i lugn och ro, åt lite lunch och satte mig en stund framför tvn och tittade på Friidrott. Två blombud kom och plingade på dörren och lämnade fina buketter från vänner. Sen var det dags att ta bilen till dagis.
Plockade upp ungarna och vi tog oss till närmsta T-bana där vi mötte upp Sambon. T-bana in till stan. Hahaha, mina bondeungar tycker det är sjukt spännande att åka t-bana. Tusse kunde inte stå still. Hon bara skrattade och hoppade jämnfota.

Det blev middag på TGI Fridays i Kungsan. Verkligen inte lyxrestaurangen if you ask me. Men den funkar för våra behov. Det passar bra att ha små barn med sig. Och vilka ungar jag hade! De var underbara.
Det var en underbar födelsedag helt i min smak.

Helgen fortsatte med den årliga kräftskivan. Min familj och våra bästa vänners familj.
När jag var barn var vi 9 personer. 5 i vår och 4 i vänfamiljen.
Numera är vi 21 stycken.
Det blev en superlyckad kräftskiva i gott sällskap. Och återigen var mina ungar underbara.

Klart, mina ungar är för det mesta underbara. Men jag som ändå har tyckt att småbarnsåren har varit ansträngande. Jag blir alldeles mjuk i hjärtat när saker och ting funkar. När alla får plats. När vi vuxna inte bara är uppassare till våra ungar. Då ungarna inte bara gnäller och kräver. När alla får plats. När samtal kan flyta.
Mina barn börjar bli större. Och det märks.

Nu är jag 40. Härligt.