Tillbaka på nya jobbet

Är tillbaka på jobbet. Men inget har ju riktigt kickat igång med det nya.
Dels för att man inte bestämt vilket område jag ska ha. Nä, man tänkte lite att jag kunde ju själv få tycka vad jag skulle vilja ha. Det var ju en fin tanke. Om det inte vore för:
- Min kolleaga... låt oss kalla hen ”Kim” har fram tills idag haft 3 områden. 1 stort och 2 små. Låt oss kalla områdena A, B och C.
- Jag jobbade fram till innan semestern inom område A... fast som Kims motpart. Kund kanske vi rent av kan kalla det.
- I övrigt finns det område D om man nu ska ha allt att välja mellan.
- Jag föreslog att område A kunde ju vara lämpligt eftersom där hade jag hela historiken, koll på ekonomin och skulle på det sättet ha syn på båda sidorna.
- Kim fick tydligen samma fråga, vilket område hen ville ha. Hen villa ha område A och lämna av sig område B och C.

Jahapp.
För det första gillar jag Person A. Hen är kick ass. Och det sista jag vill är att komma in i den här gruppen och krocka kring en sån här grej. Jag kan liksom jobba med vilket område som helst. Där jag gör nytta blir det bra.
Men sen kommer den lite högre chefen och hälsar.
- Så då börjar du med område A nu då?
- Nä. Kim ville ha kvar det.
- Men det är du som bestämmer. Vill du ha område A, så är det ditt. Så är det bara.
Tydligen spelar det ingen roll att Kim jobbat med det här jobbet i snart 2 år. Enligt chefen kan jag tydligen komma in och välja och vraka som det passar mig. Det tycker förstås ingen annan. Inte ens min närmsta chef. Och allra minst jag.

Område A är ett ganska stort ansvar. Likaså område D. Men Hans-Greta har satt igång och ska börja ta över område D.
Inte vet jag så mycket om denne Hans-Greta, hen kanske kan en massa. Men rent spontant tror jag att jag är bättre än hen just nu i alla fall. Så hade jag varit chef hade jag kanske inte tyckt att alla skulle få välja område själva utan se till de olika kompetenserna och peka ut de bästa till de störta områdena och de nyaste till de lite mindre.

But that’s me.
Nu väljer man inte att göra så. Och jag skiter lite i vilket på ett plan. Att Område B och C inte är de häftigaste och de mest pressade hindrar inte mig från att känna att det finns ett bra jobb att göra där. Best in class, har varit mitt motto när jag satt i Område A. Så då är det ju bara se till att B och C nu blir bättre än så. Och det är utmaning. Om det är lite jobb så kanske jag kan lägga ner mer tid på att just se till att allt blir riktigt bra.

Problemet är att jag inte vet om jag egentligen sitter med svarte petter. Att jag fått ett jävligt litet område och detta vid ett tillfälle då jag fick rätten att välja. Att jag en bit fram på vägen kommer känna mig som en mes för att jag inte ville gå in och med bestämdhet hävda att jag prompt ville ha Område A (eller D) och stå på mig. Att jag mesade ur och värnade om allas tår istället för att se till mitt eget bästa först.

Å andra sidan. Vad är mitt eget bästa? Det kanske inte alls är att ta de största områdena. Jag kanske ska jobba i ett litet hörn där det inte gungar så väldigt. Kanske är just det här det allra bästa.
Hur ska man veta?
Nä. Jag hade faktiskt föredragit att cheferna hade gjort arbetsfördelningen istället för att låta oss alla välja.

Haha... var det en rörig text?
Ingen i texten har sitt riktiga namn