Det är är en dålig dag. Totalt knäckt, trött, hängig, ont överallt. Inte bara fysiskt, känner mig totalt nere.
Varje sommar är det samma sak. Min mamma, moster och andra släktingar anser att man måste bada med sina barn. Det är oerhört viktigt att åka till stranden i tid och otid. Jag som av hälsoskäl måste undvika solen så mycket som möjligt vill naturligtvis inte spendera en dag på en strand. Och inte med ett spädbarn dessutom. Varken jag eller sambon gillar ens att bada, ingen av oss är särskilt bra på att simma. Och hela den här sommaren måste sambon jobba med huset i stort sett varje dag, så det är svårt att lösa. Vi var i en djurpark häromdagen och promenerade en eftermiddag. Men, det är förstås inget som räknas, det var ju ingen strand.
Barnen har mat för dagen, tak över huvudet, kläder och kärlek. Vad mer behövs? Jo tydligen måste man bada. Att slänga upp en liten pool i trädgården det räknas tydligen inte. Så jag vet nu att jag är världens sämsta förälder som inte åker till stranden.
För övrigt kommer jag aldrig lyckas gå ner i vikt för det här med viktklubb "kommer jag ändå aldrig orka hålla på med". Det fick jag veta igår. Ska det vara så?