Försöker klara mig med lägre dos mediciner men det går så himla dåligt. Bara att kapitulera. Infektionen i snittet gör fortfarande ont, ingen bättring ännu. Några dagar till då kanske.
Om det tog lång tid att ta mig igenom duschen tidigare tar det ännu längre tid nu. Det är så jäkla mycket som ska gås igenom. Diverse olika salvor och smörj överallt, amningsinlägg, bindor, och nu också kompresser och sårtvätt. Jag känner mig som ett vandrande apotek, inifrån och ut.
Men för att tänka positivt - för 100 år sedan hade jag inte överlevt detta. Sannolikt inte lillan heller. Vi klarade oss trots att jag faktiskt gick sönder inuti. När jag tänker så är lättare att så ut med smärtan och allt omkring. Jag behöver bara gnälla, lite lite i alla fall.