Det fantastiska

Känsliga läsare kan med fördel lämna sidan här.

Det är fascinerande hur bra kroppen fungerar när det gäller graviditet och barnafödande. Hur otroligt mycket som ska klaffa och ändras i kroppen, och hur det till slut kan resultera i ett helt nytt litet liv. Men så här efteråt börjar jag tycka det är lite konstigt att allt måste vara så... söligt.

I slutet av graviditeten läckte det eftersom barnet tryckte så på urinblåsan, inte mycket men tillräckligt för att jag var tvungen att använda såna där specialskydd. Minsta sorten förvisso, men ändå. Kände mig som 90 år. Jäkligt ofräscht. Som tur är försvann detta fenomen direkt efter förlossningen.

Sen läcker det mjölk, vilket förstås är bra på sätt och viss, om än söligt, men såren man får är inte så trevliga. Så får man hålla på med amningsinlägg och pyssel. Tur det finns!

Så det värsta av allt är väl det förbaskade avslaget. Det luktar död och förintelse och känns sådär lagom fräscht. Jag trodde i min enfald att eftersom det grävdes så mycket i buken på mig under operationen skulle det inte bli så mycket avslag, och visst är det mindre än normalt, men ändå. Det bara fortsätter.

Benen mina är fortfarande alldeles fulla med fula sår och oläkta blåmärken, bättre än för några veckor sedan men fortfarande illa. Och så tillkom ju alla stora blåmärken på sjukhuset. Ett stort blåmärke för varje Fragminspruta jag fick, en om dagen i en vecka. Magen är också blå, förmodligen är det väl för att det har grävts där innanför vid operationen.

Ärret efter snittet har börjat läka men är alldeles knöligt och fortfarande fullt med små tejpbitar. Om jag minns rätt satt de där tejpbitarna kvar länge och väl. Man ska tydligen inte dra bort tejpen så det är bara att härda ut.

Sen har jag efter den här graviditeten fått svåra svettningar på nätterna. Jag vaknar och ska mata lillan och sängen är alldeles blöt. Det är riktigt otrevligt. Tydligen är det inte helt ovanligt, men nu har det ju gått dryga två veckor så jag kan ju tycka att det kan sluta nu. Helst.

För övrigt har foglossningen nästan helt gått över! Jag har ont på andra sätt och andra ställen, men foglossningen var överjävlig på slutet så jag är glad att jag slipper den.

Det är lätt att känna sig grymt ofräsch och helst inte visa sig för folk just nu. Men det är på rätt väg, det vet jag ju, även om jag inte riktigt ser det just nu. Det blir bättre framåt våren.

Sen ska vi inte tala om sölet som kommer från lillan, men det är kärt besvär. Lite kräks här och blöjkladd där. Det blir mycket tvättande och bytande av kläder. Och mycket tvättlappande och torkande. Men så länge hon mår bra är allt som det ska!