Jag måste bara skratta

i allt elände på jobbet.
Idag skickade vi upp resultatbudgeten till huvudkontoret. Vips, ringer där 3 kloka män som hade allehanda åsikter om våra siffror. Fast en tog priset och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
- Värst vad ni handlar mycket och dyrt, sa han.
- Ja, vi har ju fått in en hel del nya ordrar svarade vi. Då tycker (insert valfri förolämpning) att kan vi inte omförhandla med kunderna, så de köper maskiner som är billigare att bygga!?

Alltså, nästa gång han skall köpa en skjorta, så får han bara en kjol, för den var billigare att sy. Undrar om han hade gillat det?

Som sagt, ännu en strålande dag på jobbet är till ända.
Nu blir det kaffe, ett hus på landet och lite god choklad. För det är jag värd!