måndag morgon och jag sitter på jobbet och fryser (fortfarande! det är helt sjukt, jag fryser i princip aldrig och nu har jag frusit i dagar) och försöker sortera jobbgrejer och förbereda dagens tre möten samt skriva protokoll från det som var i fredags som den ständige sekreterare jag tydligen är, fastän jag är så jävla trött på allting att jag mest vill lägga mig ner i en liten hög och inte göra någonting alls.
igår var det fint väder, sol och blå himmel och jag var på kurs och vi var utomhus exakt hela dagen. hade det inte varit för den bitande vinden som fick det att kännas som 20 minusgrader, det faktum att vi stod stilla ungefär 90 % av tiden plus skulle anteckna en massa så hade det nog varit behagligt. nu var det inte det. och jag stör mig på upplägget på den här kursen, det är både ineffektivt och dåligt organiserat. sen är det väl för all del både trevligt och intressant emellanåt, men det räcker liksom inte hela vägen, och då känns det inte så lite bortkastat att ställa klockan, gå upp i svinottan, åka iväg och lägga en hel ledig dag på någonting som hade kunnat klarats av på ett par timmar. men men. nu är det ett par veckors uppehåll, sedan en hel helg, stön, men sedan är i alla fall den här delkursen avslutad och nästa blir inte förrän i höst någon gång och den kanske åtminstone inte sammanfaller med att tillvaron kraschlandar och allting i största allmänhet är helt oöverstigligt jobbigt.
igår gick jag och lade mig klockan åtta, men eftersom jag sover som en kratta så var det väl som en droppe i det stora havet av sömnlöshet. men bättre än ingenting. jag fryser, det kliar i halsen, jag känner mig hängig och trött och det är tur att det bara är minstings kurs på torsdag kväll som är inbokad den här veckan, jag behöver nog inte flänga omkring mer just nu. i morse tänkte jag "om jag blir förkyld, tänk om jag skulle vara hemma från jobbet då". det har väl typ aldrig hänt, men just nu känns det otroligt frestande. jag. är. så. jävla. trött. dock inte förkyld (än) så det är väl bara att bita ihop och harva vidare i jobbhögarna.
i torsdags eller fredags satt vi och planerade vår kickoff som ska vara om en månad. vi har alltid en stående punkt som heter "nytt inför säsongen" som brukar ta högst en kvart-tjugo minuter, och vi diskuterade var i programmet vi skulle peta in den, och då sa chefen något om att "om det jag tror kommer att hända så kommer det att behövas åtskilligt mer tid än så på den punkten", och sedan var det locket på och det är liksom inte lönt komma med att har man sagt A så får man säga B, för det är sekretessbelagt på hög nivå för alla utom för den innersta kärnan, dit inte ens min chef hör men han får väl höra ett och annat i alla fall, antydningar om både det ena och det andra tydligen. så har vi det alltså och det kan ju betyda ungefär vad som helst. så jävla kul att jobba när man inte har en aning om vilka förutsättningar som gäller. igår kväll skummade jag igenom listan över lediga jobb i min kommun, det fanns inte ett enda som jag ens skulle kunna söka. sa jag att jag var trött?