oxveckor

ja, visst är det det. eller så är det mörven som har gjort en återkomst. jag är, som så många andra, trött och less. det går i ett, inget är riktigt kul. och så är det min kropp. som alltid. eksem, eller vad fan det är, som bara inte ger sig. läkartid i februari, som jag idag ringde och fick tidigarelagd en vecka. för just nu är alltså mina mungipor så spruckna och irriterade att jag knappt kan öppna käften. då är det väldigt lätt att hålla sig för skratt (pun intended).

nä, jag vill ju mest gå i ide. så är det.