Skrattta eller gråta?

Ja, det är frågan. Den nya platschefen har varit där i nästan precis 2 veckor nu och långsamt börjar han förstå vidden av kaoset.
Det kommer små kommentarer som
- jag begärde för lite lön.
- undrar om vi får någon lön alls? Eller,
- här är ju brandkårsutryckningar hela tiden, hur kan folk jobba så här?

Jag vet fan inte om man ska skratta eller gråta, för så här har vi haft det i över 2 år.
Inte konstigt man är slut i huvudet och sönderstressad. Ändå går folk till jobbet och gör plikttroget vad de ska och mer därtill. Mycket mer därtill. För att vi har en stolthet över vårt företag och vi vill så gärna att det ska fungera. Men snart känns det som vi kommit till vägs ände.

Det är tungt.