det räcker så länge det räcker

det har varit en intensiv helg. mycket intensiv. i fredags begravde vi min faster. i lördags var det inflyttningsfest. i söndags firade vi min systerson, och sen hade vi kompisar hemma på middag efter det. tro fan att jag var lite trött igår.

men begravning. det är ju en så konstig sak egentligen, att någon dör. inte finns mer. tomrummet, frånvaron. min faster, precis som alla andra, hade sina sidor. bra och dåliga. ibland kolliderade vi, för hennes tjurskalliga jävla vilja att ha allt, precis allt, på SITT sätt. precis som jag. kontrollbehovet. martyrandet.

men sen fanns ju hennes öppenhet, gästfrihet. välkomna, kom in, sitt med! maten då? äsch, det räcker så länge det räcker, vi har trevligt tillsammans. sova över? klart det finns en säng eller soffa nånstans.

det var mer än 200 personer på själva begravningen. 140 på mottagningen efteråt. hon har varit sjuk länge, hade planerat själv hur det skulle vara. och så trevligt vi hade det! glädje, skratt, samhörighet. det finns mycket jag inte kommer sakna med henne, men den där gästfriheten och öppenheten, sitt med, det finns plats för en till. den är fin. den hoppas jag ta efter. alltid plats för en till.