Ytterligare en

vecka har gått. Jag har ringt på en del jobb, fast bara fått prata med rätt person en enda gång. Har lite svårt att fatta att de som sätts som kontaktpersoner på annonser har sin telefon avstängd, länge. Konstigt sätt enligt min mening, men kanske för många som ringer och söker. Känns ju bra. Not.

Det har varit en djävulsvecka på jobbet. Två dagar konstant i möte med olika avdelningar på jobbet, tillsammans med ägarna. De är världens underbaraste människor, men det är ju bara ett sabla kaos. Och inte kan jag se att de har en klar väg ut ur detta kaos heller, utan tvärtom. Mitt inre skriker, samtidigt som jag ska hålla skenet uppe och processa all information och dokumentera vad som händer. Helt slut i huvudet på fredagens morgon, där jag nätt och jämt kom iväg till jobbet. Fast där väntade ju 2 dagars jobb som blivit liggande.

Att lördagen startade med migrän var kanske ingen överraskning. Jag måste hitta ett nytt jobb. NU. Läser Jazzie och inser att här vacklas det ganska nära kanten vissa dagar.
Idag räckte det med att jag läste platsannonser för att jag skulle må dåligt. Sjukt stressad över att hitta ett nytt jobb, som dessutom inte innebär ur askan i elden. Hur fan ska man veta det? Och platsannonserna som svänger sig med titlar, som jag inte ens fattar vad de innebär.

Pratade med en väninna häromdagen. Hon sa en rätt klok sak. De annonser hennes företag lägger ut är ganska långt ifrån verkligheten. Skulle hennes tjänst läggas ut och hon själv söka den, vore hon inte behörig. En annons jag läste skulle sökanden vara samarbetsvillig, ödmjuk och serviceinriktad till sina kollegor, men med skinn på näsan och kunna säga ifrån. Kändes som nåt krockade där...

Nåja, tillbaka till jobbsökandet.