så vi började för ett tag sen med rutinen att när vi ses efter jobbet, när vi kommer hem och träffas där, så säger man båda vad som var bäst med dagen. för att liksom sätta humöret, inte börja på minus. det låter ju så ostigt så det är inte sant, och ibland blir det verkligen...ja men..."jag drack en kopp gott te". men iallafall, nu gör vi så.
och det slog mig igår på vägen hem, när jag funderade på vad som var mitt dagens bästa, att jag hade ganska många små saker. vi hade ett seminarium med jobbet, som jag hade roddat lokal för. och lokalen var så jävla bra! snygg, snygga detaljer, centralt i stan, det blev bra flöde på folket. vi fick små minitoblerone till kaffet. jag fick grejer gjorda trots en upphackad dag, jobbade undan tråkiga samtal. promenaden på väg hem gick smidigt och bra, jag fick trampa på. jag visste att hemma väntade mannen jag älskar. det fanns helt enkelt mycket att vara glad för. eller tacksam eller whatever.
skit i velour och batik och gullegullmindfullness och fan och hans moster. det kanske är tungt och körigt och jobbigt ibland, men jag har det fan ganska bra. det har jag.