everything ends

jag är trött. inte bara den där vanliga hösttröttman, den som alltid kommer. den här månaden är bara död, död, död. först min faster. cancer. inte helt oväntat, men ändå. så konstigt. det är en konstig sak, döden.

sen så jävla sjukt. en stallbekants man går och lägger sig på kvällen och vaknar inte nästa morgon. inte ens 35 år. de fick barn för inte ens ett år sen. hur fan lever man genom den mardrömmen? vi är inte nära vänner, jag har aldrig träffat hennes partner, men det går ju inte att inte beröras. det är omöjligt.

sen klas ingesson. och igen. inte direkt oväntat. men det blir så förbannat mycket död den här månaden. jag orkar inte. sorgen, även om ingen av dem är SÅ nära mig, men ändå. den genomsyrar, gör saker tunga.

fyfan, ge mig ljus och lätthet. ta bort allt det tunga, för mig och för andra. ta bort all denna sorg.