Trött så trött

Vecka 19 påbörjades idag. Helt sanslöst, snart halvvägs. Eftersom jag inte vet hur slutet ser ut kan ju hälften vara avklarat redan.

Idag kom första utbetalningen från FK. Min första sjukskrivning blev godkänd utan minsta problem, på knappt två veckor i stället för 4. Det blir knapert, men jobba mer går inte. Jobbet är riktigt förstående, jag är glad för det. Och jag får en inhoppare snart som täcker upp de tider jag inte är där.

Idag kämpade jag som en galning för att hålla mig vaken efter jobbet. Tvingade mig själv att städa toa, dammsuga, tvätta. Det var fullkomlig kris. Det är det hela tiden hemma just nu, jag ligger efter med allt. Sambon sliter som en blå med det mesta, men jag har så svårt med orken. Men det får gå, jag försöker att inte få dåligt samvete eller ångest. Det är en begränsad period.

Något jag däremot har ångest över är helgen. Lillan ska på sitt första riktiga barnkalas, till en dagiskamrat, och jag måste köra dit själv. Buss är inget bra alternativ, det är inte jättelångt men förbindelserna är så dåliga. Taxi kostar multum och skulle kännas liiite pinsamt. Då återstår bilen. Jag har så dålig koll på hur man kör i det området. Sambon har åkt med dit en gång och jag var helt vilse. Han är bortrest i helgen så jag är ensam. Kan inte med att be någon annan om skjuts, så jag måste köra själv. Inatt vaknade jag till och med och hade ångest, det är inte ofta det händer. Men jag försöker tänka att det ordnar sig, det måste det ju.

Så trött så trött. Klockan är nästan 20, så det är dags att sova. Sanslöst!