Recently mine has been tearing my seams

eeee 2014-08-15 19:47 (9 kommentarer)
Det är dagen före min födelsedag. Jag fyller 30 och jag har planerat och bjudit in några vänner på fest. De kommer, de flesta av dem och jag kunde kanske bjudit in fler som också hade kommit men jag hade så svårt att bestämma mig för vilka att det inte blev så. Jag tror att det blir en fin kväll.

Men den här kvällen umgås jag med klumpen i mitt bröst. Den har suttit där sen någonstans i mars-april och om jag hade trott att den skulle försvinna under sommaren, var jag naiv. Runt midsommar var jag så spröd att jag grät om jag var tvungen att prata om mig själv och mitt liv och som jag skrivit förut har den där gråten kommit och gått.

Under en sommarvecka på en ö var den helt borta, kanske för att jag var tillsammans med min syster som det är ren nonsens att försöka förställa mig med. Kanske för att jag fick bada obegränsat i havet, kanske för att jag fick springa varje gryning och sova djupt varje natt. Kanske för att jag fick sitta med tre personer jag tycker mycket om och skriksjunga med i låtar som It's my life med Glee Cast och susa fram i en bil solnedgång på småvägar i sommarlandskap.

Men så kom regnet och semesterslutet och nu är den där igen. Klumpen och gråten. När jag vaknar gör jag det med lätt oro i magen. Ingen förväntan inför den nya arbetsdagen, bara motvilja och trötthet. På kvällen lägger jag mig allt tidigare, för att få sova. För att läsa bloggar gör mig ledsen. För att läsa facebookflöde och scrolla instagramflöde gör mig avundsjuk. Andra människor verkar lyckliga och även om de inte är det så verkar de göra skoj saker i alla fall. Det gör jag med, men jag är inte lycklig för det.

Jag vill att folk ska lämna mig i fred så att jag kan gråta utan att få tröst och frågor.

Jag vill ha folk omkring mig eftersom det är svårare att gråta då.

Jag vill ha någon att prata med men jag vill inte prata och jag vill bli omhändertagen men klara mig själv.

Jag är för stolt för att be om hjälp och vill inte tynga andra med mina problem.

Jag är hungrig och trött men jag är inte sugen på något att äta. Lusten till mat och till matlagning är borta och det stressar mig att sommaren med alla fantastiska råvaror kommit och gått utan att jag gjort något.

Förra veckan frågade en vacker och snäll man som jag tycker otroligt mycket om, om han fick följa med mig hem och jag sa nej eftersom jag inte orkade med att ha nån i min lägenhet och fick panik vid tanken på att börja ligga med någon och sedan ångra mig.

Jag går tidigt från fester och vandrar under trasiga gatlyktor upp till min lilla lägenhet och om jag inte låtsas må lite bra ibland kommer jag att bli helt isolerad.

misan

<3 Och grattis i förskott förstås. Kram

2014-08-15 21:54:48

Betty

Om jag hade haft en syster som stod mig nära hade jag ringt henne nu.

2014-08-15 23:23:02

semla

<3 <3 Känner igen mig mycket i dina texter. (Och våra födelsedagar är mycket, mycket nära varandra.) Kram och hjärtan och jättemycket grattis. Ha kul imorgon och sök hjälp på måndag?

2014-08-15 23:31:39

parva

<3

2014-08-16 13:37:54

.jag

hoppas du får en fin födelsedag. och alla andra dagar också förstås. <3

2014-08-16 16:13:20

Anni

Prata med nån! Få hjälp att reda ut vad som tynger, för det låter som du behöver ändra nåt. En liten grej kan göra stor skillnad, men det ser man inte själv när man är mitt i skiten. Jag har varit där och kommit ur det och det kommer du oxå att göra, men be om hjälp så blir det så mycket lättare! Kramar och grattis oxå!

2014-08-16 22:42:05

eeee

Tack för alla grattis! Det blev en fin dag <3

Angående att prata med någon, så har jag en tid inbokad hos vår företagshälsopsykolog på onsdag och det finns ett par tre personer (vänner) som jag vet skulle lyssna. Problemet är att jag (kanske bara just nu?) egentligen inte vill prata med någon om det som tynger och gör ont. Jag orkar inte släppa in någon så nära, vill inte dra i knutar och greja.

2014-08-18 12:05:59

sodanismo

då kan det vara skönt att just göra det med någon "professionell". men jag förstår det där med att inte vilja dra och greja, man vet vad man har men inte vad man får, så att säga. men hoppas du har ork och kan få hjälp!

2014-08-18 14:59:39

semla

Nej, jag fattar, det är skitjobbigt och deppigt att rota i allt det som gnager och ömmar. Jag skäms också (irrationellt och onödigt!). Och vill inte vara till besvär, ec, etc. (Men de två sistnämnda aspekterna var iaf inget problem för mig när personen som lyssnade fick betalt). Men i längden kanske man ändå måste. Eller så ber du om antidepressiva för att få en liten skjuts ut ur det tyngsta och få lite kraft att agera - oavsett hur du väljer att göra det? Funkade inte för mig men jag vet att det gjort det för många andra. Kram.

2014-08-18 15:48:59


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2013-07-19
Antal texter
119
Övrigt
Valspråk