Måndag fredag hela tiden

veckorna bara susar förbi känns det som. Det .jag skriver om, lever vi redan i på vår arbetsplats. Rekonstruktion, omorganisation, jakt på nya affärer och att försöka överleva. I fredags startade förhandlingarna med facket för tjänstemännen. Det är hårt. Flera av mina närmaste arbetskamrater sedan jag började, får gå. Och ännu fler ur kollektivet. Inte roligt alls.

Mitt i allt detta blir jag ny platschef. En del glor givetvis snett på mig och tycker att jag är del i skulden. Jag har lierat mig med ledningen och tillhör "de andra" nu. Den största anledningen är givetvis en sviktande marknad. Men sanningen är väl att en del saker fungerar ganska dåligt också. Och till viss del är det ledningens fel, till viss del gamla vanor och ovilja till förändring. Ett antal människor hänger envist fast vid de gamla sätten och vägrar att samarbeta. På det viset kommer vi aldrig ur detta levande. Jag har väldigt svårt för när människor beter sig så. Man sitter bara och gnäller, pratar skit om ägaren/ledningen och vantrivs. Sök ett nytt jobb då!

Ska vi överleva, så måste det bli ändring på det. Vi får hoppas att när vi kommer ur detta, så kommer folk vilja jobba för att vi ska klara det. Annars kommer vi få gå snart. Hela bunten.