Hata halvmesyrer

Ja, så ringde då veterinären i kväll. Blodprovet visade inget, inte röntgen heller. Urinprovet var lite sådär. De såg en del bakterier, men inget de kunde säga var fel på rak arm. Dessutom var det ju ganska gammalt, kläcker hon ur sig. Va? säger jag. Jo, det var morgonurin och jag var ju inte där förrän på em. Ja, men jag talade ju tydligt om att jag hade ett färdigt urinprov när jag ringde på morgonen. Jag talade också om att jag jobbade i staden och kunde komma precis när som helst. De kunde inte kläckt ur sig att de ville haft dit provet direkt på morgonen? Jag kunde ju bara lämnat det och sen återkommit för besöket på em. Fan, vad trött jag blir.

Så hon undrade om jag ville lämna ett nytt prov, ifall det är nåt och inte bara att urinen var lite gammal. Och i så fall kunde de ta en odling om jag ville. Jag avskyr när veterinären eller doktorn frågar vilka prov eller mediciner man tycker man ska ta. Det är väl deras uppgift att veta? Det är väl därför man går dit. Suck!

Vet ni hur enkelt det är att ta ett urinprov på en hund. Helt rätt, skitsvårt! Så fort du närmar dig med burken så slutar hon att kissa eller springer iväg.

Och Penny själv då. Tja, hon äter inte gärna sin mat men med lite muta går det ner. Godis är toppen och även tuggben. Leker ute gör hon som om hon inte hade nåt bekymmer i världen. Fast, vi träffade hennes kullbror idag och han var väldans intresserad av hennes bak. Det indikerar ju att där är nåt. (Litar faktiskt mer på en hundnos än ett prov tror jag)

Jag hatar när det är så här, antingen ska hunden vara sjuk eller frisk. Helst frisk förstås.

What to do, what to do?