I mål

Eller ja, har ju varit det sen igår 15.15. Jag klarade loppet, jag överlevde och tog mig i mål men det var bitvis rent överjävligt, jag önskade vid något tillfälle att det var en förlossning jag höll på med istället, då får man ju i alla fall något ut av eländet. Ett halvvasalopp gör man ju bara av rent masochistiska skäl.

Efter 8 km kände jag att , näe det här funkar inte, jag har INGET fäste och armarna är redan trötta. Som tur var fick jag vallahjälp av någon snäll gubbe vid sidan av spåret, han räddade nog mitt liv, eller i alla fall mitt lopp. Sen kom lundbergsbackarna som nog tog knäcken på mig, den lilla ork som jag hade kvar sen tog slut i en backe upp till Höksberg. Jag var skittrött, hade ont i hela kroppen och mådde illa. Jag kunde inte ta i minsta lilla utan att illamåendet kom, efter att ha tryckt i mig en "sweet and salty" bar (nog bland det godaste jag ätit) blev det något bättre. I höksberg fick jag lite ny vallahjälp och fick äntligen ett habilt fäste, tyvärr var kroppen så trött då så att någon bra teknik blev det inte tal om. Billan och Erik (som jag var på träningsläger hos i januari) skulle nog ha gråtit om de såg min usla teknik. De resterande 18 km gick på ren vilja och 1 km åt gången.

Jag vet inte om jag någon gång tidigare varit med om att vara så otroligt trött i kroppen att det bara inte går att lägga in en växel till, att armarna och benen helt enkelt inte svarar när signalerna går dit. Men så var det i slutet av loppet, jag kunde inte lägga in någon spurt ens om jag hade velat.

Under andra halvan av loppet och precis efter skulle jag ALDRIG, aldrig åka skidor mer, ALDRIG i hela livet utsätta mig för ett långlopp. Men bara efter någon timma blev jag lite revanschlysten. och OM det blir snö nästa säsong kan jag nog tänka mig att kanske göra ett nytt försök att lära mig åka skidor på riktigt. Att få den där känslan av flyt, glid och bra tempo som jag faktiskt kände bitvis i fredags (några minusgrader och bra spår) men inte en enda gång under gårdagens lopp. Jag ska i sådana fall unna mig ett par nya skidor, inte mamsens avlagda, och lära mig att valla på rätt sätt. För nu har jag ju gjort värsta möjliga (eller hur?). Halkigt, slipprigt och skitjobbigt..

Fast det var i alla fall sol och hade jag inte varit så förbaskat trött hade det nog kunnat vara riktigt härligt, nästa år... kanske?