Pusselnacke

Jag har uppfunnit en ny diagnos. Alltså, om man åker hem till Bästisen för att äta en liten semla, och hon tar fram ett pussel och man står dubbelvikt över det i några timmar och inte kan sluta, och sen morgonen därpå står ute på en iskall tågperrong nån timme eller så och väntar på ett tåg som inte kommer, och man några timmar senare däckar i århundradets migrän, då har man pusselnacke!

Jag kan göra ungefär allting utom att röra på huvudet. Försök låta bli det, den som kan!

Så nu har jag ynkat mej ut och kört till Bästisen och fått världens bästa massage men sen kunde jag ju inte låta bli att pussla lite till, så jag antar att slutsumman är plus-minus-noll, men det KÄNNS i alla fall lite gladare i själen.

Nu ska jag ta en varm vetekudde och försöka hitta nåt sätt att sitta i soffan utan att oja mej. Ynk ynk!

Men tusan vad det är kul att pussla! :-)