På uppåtgående

Det känns som många års elände verkligen har vänt. Bortsett från den där jäkla förkylningen då, halsen kliar så jag känner för att köra ner en flaskborste där. Men i alla fall. Jobbet är så bra det kan bli, jag lär mig nytt, träffar massa människor, har en massa kontakter med folk och fä, använder mina kunskaper högt och lågt, och utvecklas enormt. För att inte tala om att lönen är bra för mitt yrke, från att ha varit bland de lägst betalda statistiskt har jag gått till att vara bland de 10% högsta i mitt skrå. Det känns riktigt bra, med tanke på allt slit. Sen tillhör mitt yrke förstås ändå ett lågbetalt sådant, och på sätt och vis gör det skillnaden så mycket mer kännbar.

Hälsan håller sig bra. Vikten har gått åt skogen men jag är på god väg med min nya livsstil. Har lagt om kosten till det bättre, promenerar varje dag och håller mig friskare än på länge. Fortfarande behöver jag mycket mediciner, men det gör liksom inget, så länge jag mår fint. Med lillan har det också kommit en bättre sömn, faktiskt. Hon måste sova hyfsat tidigt, vilket innebär att även jag går och lägger mig tidigt. Och det gör underverk! Även om jag som alla andra behöver kaffe på jobbet på morgnarna för att riktigt vakna... :)

Igår på jobbet fick jag förresten ett meddelande från en kollega på annan ort, som jag hjälpt med en panikfråga... "Du är en pärla". Det är kul!