(Ingen rubrik)

Kroppen signalerar på alla sätt att det får vara slut på oregelbundet och överdrivet ätande nu. En halv Aladdinask är inte en okej lunch. Och det är skönt att ha kommit till det stadiet där ingen del av mej är sugen på onyttig mat. Jag vet att vi alla är olika där. Sambon "måste" äta upp det som ligger på tallriken och kan inte låta extragoda grejer, eller vin för den delen står orört.
Kanske är det en del av oss vars kropp fortfarande är inställd på skrala tider där allt ska ätas upp innan det förfars eller äts av någon annan. Det tar väl några generationer för kroppsminnet att programmeras om. Det känns i alla fall bra att ha allt det där framför näsan men att det inte betyder att handen måste in i kylen.
Bestämde mej för att de dagar jag inte joggar ska jag promenera, helst en timme och minst en halvtimme. Det är skönt i kroppen. , som känns som ett mer rimligt ord