dagvill är väl bara förnamnet när det är helgdagar och lediga dagar och vanliga dagar i en skön mix. igår tänkte jag ta en tripp till stan där L bor, i första hand för att träffa honom, äta lunch ihop och överlämna ett kuvert med julklappspengar från min mamma och pappa (för det kan de ju absolut inte ombesörja på egen hand) och i andra hand för att gå i lite second handaffärer, det är rätt magert på den fronten häromkring nämligen. eftersom jag hatar att köra bil i större städer, eller vadfan, överallt där jag inte hittar, så hade jag tänkt mig att ta bussen. visserligen måste man ta sig till en av grannbyarna först och ställa bilen där, men sen är man ju fri som fågeln.
ja, så nämnde jag det för mr S, och han nappade genast på kroken och ville hänga med. "ja, om du inte vill åka själv förstås", sa han med betoning på vill, och en grej som jag uppskattar med honom är att han är så mån om att inte inkräkta på mitt till synes ändlösa behov av att vara för mig själv utan alltid frågar och inte blir sur om jag säger att jag vill vara ensam. nu var väl inte detta heller egentligen menat som en direkt INBJUDAN, men det kändes ju lite löjligt att säga "nä, du får inte följa med". även om jag skulle kunna ha gjort det och det hade inte blivit någon grej av det. men så tänkte jag att vi så sällan gör saker tillsammans, eller vi är ju mycket tillsammans SÅ, men vi är ju mest hemma då. och vi bor ju på landet och utbudet av händelser är starkt begränsat och egentligen lider väl inte jag av det, men hur det nu var så bestämde vi att vi skulle åka tillsammans, och sen blev ju INGENTING som jag hade tänkt mig. mr S tyckte att det tog för lång tid med buss, och visst, det GÅR fortare med bil och det går bara en buss i timmen och han erbjöd sig att köra, och i och med att vi skulle vara borta båda två nu så fick vi ju hundarna att ta hänsyn till också och det är klart, kommer man iväg fem minuter senare än man tänkt sig och missar bussen så får det ju lite andra tidsmässiga konsekvenser än om man kommer iväg fem minuter senare än man tänkt sig med bilen, så okej, vi tog bilen. men sen fick vi cirkla runt och leta parkering, och det tar ju också tid. betala parkering, SJUTTIO SPÄNN för fyra timmar och det var inte ens inne i de mest centrala delarna, och att gå dit från där vi parkerade tog också tid såklart. sen tänkte jag mig kanske att vi kunde dela upp oss och mr S kunde gå i någon affär och jag kunde gå i second handaffärer och sen kunde vi sammanstråla med L och äta lunch. men mr S gillar också second hand, och han tyckte dessutom att vi kunde börja med att ta en kopp kaffe, för nu var det ju ett tag sedan vi åt frukost och det var fortfarande långt kvar till lunch. jag tyckte att det var lite onödigt, för klockan var elva och vi skulle äta lunch vid ett, men mr S menade på att om vi INTE åt något nu skulle vi vara ashungriga klockan ett och sen hamna i matkoma resten av eftermiddagen och det låg kanske något i det, kanske inte, det är bland annat såna här saker som gör att jag tycker det är ganska jobbigt att göra saker ihop med andra människor, att man liksom måste hålla på och synka måltider. som nu, nu kände jag ju att jag inte kunde sitta bredvid och liksom trumma med fingrarna på bordet medan mr S fikade, så jag fick ju också fika lite. och när vi gjort det gick vi till ett ställe där det ligger tre second handbutiker nästan vägg i vägg, ypperligt läge men då hade klockan lyckats bli så mycket att vi fick småstressa för att hinna igenom alla tre, för sen skulle vi ta oss till det ställe där vi skulle träffa L och det låg en bit därifrån. och så gick vi och åt lunch och det var väl trevligt, men åtminstone jag var fortfarande mätt efter den där fikastunden. och sedan slog vi följe med L en bit, men sedan var det dags att gå tillbaks till bilen eftersom parkeringstiden gick ut, och så gick vi fel och fick småstressa för att hinna (även om jag fattar att det inte står parkeringsvakter ÖVERALLT så tror jag alltid att de känner på sig när just jag är sen tillbaka till bilen och är där med en ondskefull böteslapp, den här gången klarade vi oss dock). och sen skulle vi köra till ytterligare en second handaffär som ligger lite utanför centrum och så körde vi fel och det var allmänt rörigt och stressigt och jag gillar verkligen inte sånt, och sen var vi tvungna att köra hem eftersom hundarna var ensamma hemma. jag var ganska besviken, det var liksom inte så här jag hade tänkt mig dagen. jag fick visserligen träffa L och ge honom hans julklappspengar, vilket ju var huvudsyftet, men själva grejen med att gå i second handaffärer är ju att ha GOTT OM TID så man hinner titta på allt. nu tycker jag att vi bara stressade hela tiden och det blev liksom varken hackat eller malet med någonting.
men vi fick ju en dag tillsammans i alla fall, det var väl värt något även om det nu inte blev som jag hade tänkt mig men det är ju bara att göra om och göra rätt nästa gång. det vill säga, räkna med att det tar tid att hitta parkering (alternativt: TA BUSSEN så slipper man bry sig), räkna med att det tar tid att gå från A till B, gör en plan för om och hur det ska fikas och ätas. antar att det är sånt som andra människor alltid gör, men jag har uppenbarligen inte lärt mig, åtminstone inte att göra det ihop med andra människor. det är sånt som också är lite jobbigt, det här med att behöva ta hänsyn till andra människors tidsuppfattningar. "nu" för mig betyder NU, säger något "nu åker vi" till mig så hoppar jag i skorna och är färdig på max tio sekunder. säger man "nu åker vi" till mr S så kan han börja gå omkring och leta efter någon bok som han ska ha med sig, så kommer han på att han kanske ska byta skjorta och sedan funderar han över om räcker med den jackan eller ska man kanske ta en tjockare och förresten, har posten kommit än och hur var det nu, hade vi inte ett presentkort på akademibokhandeln liggande någonstans och i så fall var? okej, lite överdrivet, men åt det hållet. därför blir det också jobbigt att ha ett tidsschema eftersom "vi måste gå nu" inte betyder samma sak för oss och det är min stress som kickar igång medan han lunkar omkring med en vilopuls som aldrig överstiger 40 slag i timmen, känns det som. men det är väl sånt man förhoppningsvis lär sig hantera bättre efter hand. det går ju bra för det mesta, det var bara igår som det kändes som ett stort BIG FAIL. men men.
idag passade vi barnbarnen medan D jobbade och N tränade, det gick bra. nu har mr S åkt iväg för att handla någon träbit som var livsnödvändig för någonting och jag har plockat undan och dammat och diskat och bytt lakan i sängen. när han kommer hem ska han dammsuga och torka golv och jag ska laga mat och sedan är det väl middag i tv-soffan och "sagan om konungens återkomst" eller något annat episkt.