Hade trevlig men meningslös middagsdejt igår. God mat, bra sällskap. Fick hålla i en varm hand och bli lite förstrött klappad på, sen åter hem till min lägenhet som just nu är fullständigt kaosartad.
Har inte hunnit handla på hela veckan och har jobbat mycket med att kasta ut kläder ur garderoben för att kunna välja outfits och sedan inte orkar plocka in igen. Träningskläder ligger överallt, tillsammans med finklänningar och tjocktröjor eftersom jag både varit på festligheter och tränat två sena kvällar och en tidig morgon. Någonstans här i kaoset ligger spillror av mitt hjärta också.
Nä. Men typ. Att bli ratad är verkligen inte favoritkänslan i världen. Den här veckan har jag idiotiskt, idiotiskt nog styrt upp kring en annan persons planer och åtaganden och det har, förutom att det gått helt åt helvete, varit rätt jävla smärtsamt att se det så enormt icke-tillbakabetalat. Sena kvällstider, tidiga mornar, dåligt med sömn, missat öppettider för saker jag behöver fixa.
Och jag har världens finaste vänner och kollegor och elever och allt det där men.
Jag är väldigt ledsen. Jag vill inte vara ensam. Jag vill inte vara med mitt ex. Jag vet inte riktigt... vad jag vill? Eller så här: jag skulle vara helt okej med att vara ensam. Men jag är inte okej med känslan av att inte vara spännande nog att gå vidare med. Typ? Som en halvdålig bostadsrätt. Eller bil. Testkörd men inte funnen bra nog. Okej för visning, men nej vi gillade inte parketten i vardagsrummet och det verkade finnas underhållsproblem.
Läckande rör.
Oattraktiva fönster.
Trist utsikt.
Vi kommer inte att lägga något bud. Inte ens ett jävla skambud. Och hur ska den här lilla bostadsrätten orka lägga ut sig själv på visning igen då va? Börja om med trevande chatt och nummerbyte och timslånga telefonsamtal och besök och helgplaner och sedan plötslig avkylning och tystnad?
I'm not doing it. Några saker jag gör istället: får panik bland dessertostar. Gråter på väg från spårvagnen. Struntar i mat. Spelar kall. Sätter mig på golvet utan att plocka upp matkassar.
Lyssnar på Wrecking Ball. Om vi nu ska jobba vidare med husmetaforen. Fy fasen.