Jag får dippar när jag tycker att det mesta är trist och jobbigt. (Kan det bero på att det mesta är trist och jobbigt?)
Men däremellan går det rätt hyfsat. Jag förtränger det jobbiga och tänker att det kunde vara värre... Det BLIR värre, det vet jag ju. Bara inte när. Så jag har det rätt bra i min fåtölj med stickningen och boken och lite slötitt på det älsklingen ser på på TV, just nu James Bond.
Gläds åt det ni har.