Eventuellt drog vi igenom stora julgrälet redan igår. Jag hoppas att det är avklarat för den här gången i alla fall. Det är ingen direkt variation i våra gräl, de följer samma mönster och de slutar med samma slutsatser varje gång. I år var det väl just våra mönster och vanor som föranledde grälet. Tiden, sömn och ork räcker inte till för "fluffet" mellan sysslorna och jag tycker alltid att jag drar det kortaste strået. Smäller i en dörr och så kör skådespelet igång. Det kräver dock sitt av oss att inte blanda in barnen eftersom de tydligt har ärvt mina tentakler och direkt vet att något är på gång, Det krävs inte några bevis eller att de ser eller hör oss bråka, de eller i alla fall stora tjejen vet direkt att nått är det. "Mamma är trött och behöver sova" köps som tur är fortfarande som förklaring på den underliga tystnaden som uppstår i epicentret. Jag exploderar och behöver få ur mig det som gnager, maken tar in och kommer inte ut lika fort och lätt efter utbrottet. För mig är halva grejen att få sätta fula ord på det som skaver och slå fast att det inte är ok. Det är inte samma sak som att det måste lösas,lagas fixas på exakt samma gång. Lugnet efter gräl känns för mig ganska vilsamt och rent, men för allas skull hoppas jag att det var gjort för den här högtiden och halvåret.