tråkigast i universum

Igår var jag bjuden på en fest som jag inte gick på. Jag var väldigt glad för att jag blev bjuden även om jag inte riktigt kan förstå varför men när det väl blev verklighet vågade jag inte gå dit. För det är nog faktiskt den mest rättvisande förklaringen, jag vågade inte och kunde sen inte komma på en tillräckligt bra bortförklaring så jag svarade inte ens på facebookinbjudan... vilket jag skäms för.

Första läskiga är att det bara var jag från det sammanhang där jag känner festföremålet som var bjuden... Varför jag? blev jag ikryssad på inbjudningslistan av misstag?

Andra läskiga, jag kände ingen där, knappt ens festföremålet, även om jag tycker att hon verkar vara en fantastiskt spännande person.

Tredje läskiga, som mest är fördomar, är att jag tror jag inte riktigt delar de politiska åsikter som resten av festfolket hade...

fjärde och avgörande. Jag är så förbannat tråkig så jag skulle bara sitta och vara tyst, eller prata om mitt jobb (vilket inte skulle gå hem), så jag dissade festen och stannade hemma och hade trevlig middag med familjen och bästa P, istället.

Och ångrar mig givetvis, det hade varit oerhört spännande att lära känna festföremålet och hennes kompisar mer.