Jag tyckte det räckte rätt bra som det var. Men det tyckte tydligen inte den/de som bestämmer. Ilfärd mitt i natten till djursjukhus med älsklingsvovven, akutoperation etc. Nu är hon hemma så jag har två patienter att ta hand om. Jag tror hon piggnar till allteftersom, men sen är ju frågan vad det var för tumör de tog bort på bukspottskörteln - snäll eller inte? Hade jag inte nog att oroa mig för? Nähä, det hade jag väl inte då. Det är ju inte som om det var frid och fröjd med mina döttrar heller, men de är åtminstone vuxna och inte mitt ansvar på samma sätt. Men det är bara att bita ihop och tänka att det kunde ju gått värre - med allting. Men snälla, det räcker så här.
