Doften av hemma

När det är sådär mörkt och mörv och allmänt november och man jobbar för mycket och orkar för lite, så är det väldigt lätt hänt att bara gå i ide under en filt i soffan. Det var helgens plan, men så frågade Bästisen om jag ville följa med henne hem till barndomsbyn.

Så jag släpade mej iväg och det var underbart! Först stöpte vi ljus hela lördagskvällen, med pyssel och småprat. Söndag morgon sken solen och vi gick ut i skogen och hittade trattkantareller och granris. Sen fick vi finaste söndagsmiddagen av hennes mamma och jag somnade med en bok i knät. Sen krattade vi löv till jag fick en blåsa på tummen, snacka om ömhuding!

Helt enkelt en underbar dag med sol och luft och välbehövlig motion, så nu är jag lagom mörbultad och rätt sömnig. Men jag har fått så mycket mer energi än vad jag hade lyckats samla ihop ensam hemma i soffan.

Det är något speciellt med luften i barndomsbyn, det luktar annorlunda än alla andra ställen. Friskt, klart, lite kyligt och fullt med syre! Och träd, stora fina träd och mossa. Havet i all ära men jag är nog en skogsmulle. Barndomsminnen och sånt är starka grejor.

Nu ska jag stretcha lite så jag förhoppningsvis kan röra mej imorgon...