det läskiga med förändringar

Jag går runt och känner mig nervös mest hela tiden. Anledningen är att vi kanske är på väg att byta boende, gå vidare ett steg, köpa oss ett hus. Det börjar närma sig ett eventuellt beslut nu och det känns läskigt. Men samtidigt lite bra. Eller, mycket bra menar jag ju. Ett långsiktigt boende har varit min vision länge nu!

En del av stressen kan också bero på jobbet. Jag har alldeles för mycket att göra och håller på att tappa kontrollen över det. Jag hatar att tappa kontrollen. Jag brukar ha ordning, nu är allt en röra och jag tappar bort och glömmer. Jag behöver prata med min chef om detta men kan inte ens hitta tid för det. Kan knappt hitta tid till att ansöka om julledigt, vilket ju ändå är något jag ser fram emot hemskt mycket.

Jag är också galet trött, sådär att jag bara vill krypa ihop i ett hörn i soffan när jag kommer från jobbet. Och att jag är såhär trött som icke-gravid gör mig lite rädd över vad som komma skall om det går vägen med en eventuell nr två. Hur fixar man liksom livspusslet kombinerat med gravidtrötthet och ev illamående? Det kan också stressa upp mig. Sammantaget är det alltså mycket som känns lite obehagligt men ändå ett spänningspirr i det hela. Förutom jobbdelen då, där saknas spänningen helt och hållet tyvärr.