De senaste 2 dagarna har varit fyllda av skräckblandad förtjusning.
Jag har träffat 4 nya systrar och en bror. Fått se foton av min pappa, farmor och farfar. Höra berättelser om hur han var, min pappa, som försvann ur mitt liv när jag var några år gammal. Han dog när jag var 6.
Har lite svårt att fatta faktiskt. Och svårt att förhålla sig till det. Otroligt roligt med tanke på hur liten släkt jag haft. Jag var dessutom slående lik en av mina systrar. Både kusligt och roligt på samma gång.