the neverending story

eh, lättdistraherad. kunde inte börja skriva genast, var tvungen att youtuba limahl först. jorå, man är ju sjuttiotalist ändå, va.

men ändå. i min kalender så står en anteckning för nästnästa vecka "återkoppling mamma minnesläkare". efter sommarens besök när vi liksom är inne i systemet, även om det inte går att ställa diagnos, så är det ju fortfarande i någon slags rörelse. om än långsammare än sirap.

men då lägger jag ju lite extra märke till de där sakerna. när hon ringer upp och a)inte verkar veta till vem hon har ringt, och b)varför hon ringt, när det väl är utrett att det är mig hon pratar med. när jag ringer upp henne, hon trycker på knappen för att svara på samtalet men inte säger nåt. när hon vad jag än säger svarar "ja, precis". det blir lätt absurt. "hejdå" säger jag. "ja, precis", svarar hon.

så att ja. neverending story. det händer fan inte mycket, men det som händer fortsätter hända. det blir inte roligare med tiden.