favorit i repris

varje år så glömmer jag liksom hur mycket jag kan frysa. hur det liksom kryper in i skelettet och gör mig så jävla trött. i år tänkte jag att det kanske blir lite lättare med höstjävelen, och vintern - sommaren var ju så lång! värmen stannade kvar så länge!

och så går det en dag och nä fy fan. även om jag rent sådär är varm så är det som en kvardröjande känsla i kroppen som inte går att få bort. jag är frusen. jag kan vara ute och gå, påpälsad, insvept, mössad, vantad - allt. vara varm, och ändå frysa. fy faaaaaaaaan.

(ja, allt annat också men nån måtta på klagandet i en och samma text får det väl ändå vara?)