Nej hon är ingen storstadstjej...det gick inte alls! Jag lyfte upp henne i famnen när vi skulle ner för rulltrappam...stackarn klängde sig fast vid mig som en liten apa helt krampaktigt. Sen var det dags för tbanan. Hon skakade som ett asplöv - var allvarligt orolig att honnskulle kollapsa. Sen var det dags för rulltrappan igen...
Sen all trafik... Väl framme vid jobbet så for hon runt som en galning. Vid tre bestämde jag mig för att ringa en taxi för att ta oss hem....det gick inte heller så bra. Nu ligger hon helt utmattad brevid mig och sover lilla gumman. Tuuuuur jag kan jobba hemma!!!!