Jag har min älskade vovve hos mig. Eller ja...jagör ju bara gudmor :). Men hon ska bo hos mig till torsdag. Jag är bara så sjuuuuukt orolig att hon är ledsen och känner sig övergiven :(((. Hon har aldrig varit borta från mina föräldrar. Det är sååååå jobbigt med empati. Ena stunden ligger hin och sover på golvet nedanför mig...sen går hon ut och lägger sig i hallen och snusar på dörren...stackarn. Det kommer ju inte. Hoppas hon sover i natt.... Sen ska vi tackla tunnelbanan i morgon. Hon är ju en lanttjej....hur ska det gå???