hjärna i dimma

Vad jag vill just nu, och har velat sen jag blev genomförkyld i helgen (något av alla dessa förskolevirus gissar jag), är att ligga nedbäddad i soffa/säng och titta på tv-serier. Gärna bli matad med glass samtidigt. Det här att ständigt behöva ta hand om (och underhålla!) en annan liten människa är inte kompatibelt med egen sjukdom. Jag är inte ens så dålig så jag är hemma från jobbet (även om det verkligen är ett gränsfall), men jag känner mig som en usel mamma som inte orkar med mitt barn.

Och här önskar jag mig bli lite mer omhändertagen och befriad från de här plikterna av min äkta hälft. Som jag snorar extra mycket framför för att åtminstone få lite sympatier (och kanske bli matad med lite glass). Och jag inser att jag aldrig har känt mig tillräckligt bekräftad av honom när jag varit sjuk, men det säger kanske mer om mig än om honom för så har jag känt i alla mina relationer och jag inser att mina föräldrar nog alltid varit extrema åt det andra hållet (vilket jag älskade som liten, och det kanske inte alltid var helt bra att älska att vara hemma och vara sjuk).

Jag känner mig inte på humör för något alls just nu pga allmänt igensnorad hjärna och värkande bihålor. Vår förhållandestatus just nu känns inte helt bra, vi hade något slags bråk i förrgår morse och har inte betett oss riktigt som vanligt sen dess. Jag tycker jag har försökt i den mån jag orkar trots min gnällighet pga sjukdom. Det är också så typiskt att vi ska ha våra konflikter klockan 05 på morgnarna, jag vet ju att så fort någon av oss öppnar munnen vid den tiden så är det stor risk för att det blir missförstånd. Att vi har konflikter då beror på att lilla A oftast vaknar då. Konflikterna handlar oftast om vem som ska gå upp. Trots att vi delat upp det så att vi tar varannan. Jag blir alltid störd av att han inte går upp "tillräckligt snabbt" och suckar troligen några gånger innan jag reser mig för att gå upp varpå han blir sur. Typexempel på morgonkonflikt. Jag är så trött på dem och på att ständigt (eller åtminstone varannan dag) gå upp vid omänsklig tidpunkt, men hur gör man för att få barn att sova längre på morgnarna egentligen?

Om jag bortser från allt det här gnället som jag säkert förstorar nu för att jag tycker synd om mig själv och bara vill ligga nedbäddad i mitt tonårsrum med föräldrar som köper tidningar och glass är väl livet bra. Lilla A är roligast i världen och jag älskar att se henne utvecklas.