nyss hemkommen

Jag har precis kommit hem från helgens flängande. Först ett mycket trevligt, roligt och fint bröllop och sen till Västerås för att hämta det jag glömde för ett år sen. Det gick betydligt bättre än jag föreställt mig, å andra sidan föreställde jag mig ju det värsta (typ att han inte var hemma och låtsades som om han inte alls fått nåt meddelande om när jag skulle komma). Filerna jag brände ner från servern fyllde två jävla CDskivor. Mycket bråk för så lite liksom! (ok, det hade säkert blivit det dubbla om han bränt det själv eftersom jag gallrade en del, men vadfan?)
Först när jag kom var han jävligt kall, öppnade dörren och sa hej och gick sen för att pyssla med nåt annat typ. Under hela dan tror jag inte han inledde nån konversation nån gång, förrutom när han frågade om vi skulle åka och spela minigolf i väntan på den otroligt slöa bränningen av första CDskivan (filerna på servern var komprimerade och det tuggade på en timme innan de ens började brännas). Visserligen hade bangolfen stängt men det var ju en god tanke. Så vi åkte till ICA istället för att fixa lite mat. Tur att de byggt om totalt sen jag var där sist, annars hade hela scenen liksom varit alldeles för spöklikt bekant, så många gånger vi varit där liksom...

Men nu har jag min ryggsäck och en massa jävla småsaker jag inte ens visste att jag hade glömt. Och jag har träffat Mattias en sväng. Härligt!

Och det minne från Västerås som var starkast när jag var där var inget jag upplevt under de åtta åren jag var med David... inte ens lägenheten kändes som min längre (men det slutade den nog göra innan jag ens flyttade därifrån kom jag just på). Men jag saknar den ändå, för det ÄR en jäkligt snygg lägenhet!
Nä, det som väckre mest minnen av den glada sorten var Ormberget där jag hånglade med Lars.

Jag antar att det betyder nåt. =)