preventivt

det är inte rättvist att säga att jag funderar mer och mer på det, men tanken dyker upp med längre eller kortare mellanrum.

sterilisering.

borde jag inte ta tag i det? jag vet ju att jag inte vill ha barn. jag lever med någon som inte heller vill. oavsett hur det går med det har jag svårt att se att jag kommer ändra uppfattning. och hur det än är så blir jag inte direkt yngre, så chansen/risken är hur som helst snart förbi. jag fick ju (äntligen!) häromåret sätta in kopparspiral, och visst, det funkar, men det är trots allt något att hålla koll på, komma ihåg att det måste bytas nån gång, inte hundra procent säkert...ja, allt det där.

och sen funderar jag på varför det är jag som ska göra det? varför inte björnen? det är ett mindre ingrepp på män än på kvinnor, så vitt jag vet. varför är det alltid, alltid kvinnor som måste tänka till, ta ansvar, göra grejer?

äh jag vet inte. jag kommer liksom aldrig vidare i tanken. också för att jag vet inte, det skulle vara så..slutgiltigt. jag vet ju att jag inte vill, men ändå skaver tanken på nåt sätt, och jag förstår inte riktigt varför. äh va fan. nä, jag kommer inte vidare. jag bara tänker högt.