Ytterligare en helt galen vecka på jobb har passerat och jag närmar mig vad som kallas bristningsgränsen. Tack och lov är det helg nu och inga måsten på två dagar. Eller. Det där var ju en sanning med modifikation. Jag har självklart ett antal hemmaprojekt i luften och en del av dem måste piskas på eftersom det snart är höst och dålig årstid för trädgårdsarbete. En del bitar måste helt enkelt vara på plats innan dess för det är inget jag vill ta itu med på vårkanten. Med gråten i halsen och lite PMS på det ringer jag några samtal och plötsligt känns allt lättare. Nu ska jag bara ligga på soffan och lata mig en stund innan jag går ut och njuter av fina vädret. Det där med att ta det lugnt verkar trots allt inte riktigt vara min grej.
Och förresten. Pirret det består. Men jädrar i havet vad det går långsamt framåt.