nästan, så

amen ok, helt pms-befriad blev jag väl inte. men en västanvind jämfört med vanligt helvete, både i fråga om intensitet och duration. två dagar av lite lätt ledsenhet, bara, det kan jag nog leva med.

det kan ju också vara så att ledsenheten har att göra med det eviga moderskapet. vi hade ju hoppats (årets understatement) på en diagnos på läkarbesöket i veckan. men nä. det går att se påverkan på hjärnan, dålig blodcirkulation, döda hjärnceller. men det går inte att se varför. hon är inte ett typiskt fall. det är säkert JÄTTEINTRESSANT om man är läkare, men om man är anhörig och bara vill ha en diagnos så...nej. så nervösryckningarna i ögat kommer som ett brev på posten när det i kalendern är inbokat grejer som kräver min närvaro hos modern.

aja, jag överlever väl.